Detta är en äldre artikel om hur Alf gör för att ta fiskbilder.
En ny artikel är "på G", men det tar nog ännu ett tag innan den är klar, så under tiden får du nöja dig med denna artikel.

Hur JAG gör för att fotografera fiskar!

Detta är INTE tänkt som en beskrivning på hur MAN gör för att fotografera akvariefiskar, utan endast en beskrivning av hur JAG gör. Se det alltså INTE som ”FACIT” på hur man gör, men om du hittar några idéer, så testa gärna!

Akvariet

Jo, jag HAR ett (eller om jag skall vara ärlig, TVÅ) fotoakvarium!
Anledningen till detta är att vi inte har möjlighet att inreda alla akvarium på ett sätt som är bra för att fotografera fiskarna, utan vi föredrar att inreda akvarierna så att fiskarna trivs och leker.
Mina fotoakvarier är 36 cm breda, 45 cm djupa och 20 cm höga (vår ”standard” för 2 akvarium per hylla), och det går ca 25 liter vatten i dem. 10 cm från framrutan har jag lister för att kunna ha en glasskiva att skilja av akvariet med. I den främre delen släpper jag fisken som skall fotograferas, och i den bakre delen har jag de växter som utgör bakgrunden. På bottnen har jag svart, grov grus, som inte reflekterar. Den första sortens svart grus jag fick tag på lyste som en stjärnhimmel när blixtarna avfyrades, och det var inte riktigt den effekten jag var ute efter :-)

Filtrering och rengöring.

Ett av mina största problem har alltid varit att få vattnet fritt från föroreningar och dammkorn med mera, och jag har testat ett antal olika varianter på filter.
Minsta förorening syns på bilderna!
Tidigare hade jag ett Eheim 2211 ytterfilter (som ger ca 300 liter/timma) till varje akvarium, och det räcker ända inte riktigt till
Jag har dock fortsatt att testa olika filtersorter, och för tillfället använder jag ett diatomfilter för att få bort så mycket småpartiklar som möjligt, och det fungerar ganska bra. Jag har också provat att använda bottenfilter, men om man har en fisk som är mycket aktiv så river den gärna upp en del partiklar som samlats i bottenmaterialet, och det vill jag inte ha.

Innan jag börjar fotografera putsar jag framrutan både på insidan och på utsidan. Insidan brukar jag försöka rengöra dagen före fotografering, för att filtret skall få en chans att suga upp de eventuella partiklar man river loss.
Till insidan av glasen använder jag en ”makeup svamp”, eftersom filtervadd och liknande lämnar ”trådar” kvar i akvariet. På utsidan använder jag ett bra fönsterputsmedel tillsammans med en mjuk bomullstrasa.
Det finns nog inget mer retligt än att ha fått en bra bild, bortsett från att det är fläckar på glaset. Har man råkat ut för detta några gånger så blir man mer noggrann med rengöringen av glasen :-)

Belysning. För växternas skull har jag en ”vanlig” lysrörsbelysning på 30 watt som sträcker sig över mina fotoakvarier. Samma belysning flyttar jag fram när jag skall fotografera så att jag får ett bra ljus för att ställa skärpan. För att få tillräckligt mycket ljus på bilderna så använder jag två eller tre blixtar. Jag har även testat att belysa med hjälp av lampor, men slutade med detta eftersom det blev för varmt i akvarierna.
Från början använde jag endast en blixt, men kom fram till att man lätt fick slagskuggor under fiskarna med denna ljussättning. Jag skaffade därför ytterligare en blixt, och placerade även denna framifrån. Detta hjälpte mot slagskuggorna, men nu blev bakgrunden för mörk, i förhållande till fisken. Med hjälp av ytterligare en blixt så blev skillnaderna mindre. Placeringen av blixtarna varierar en del. Jag placerar oftast två blixtar fram (snett uppifrån, framifrån) och oftast även en blixt snett bakifrån (riktad något framåt), för att lysa upp bakgrunden. Jag hade länge problem med något som jag kallade ”Amietisyndromet”, eftersom det blev mycket tydligt när jag försökte ta bilder av Fundulopanchax amieti. Det yttrade sig så att vissa blå, gröna eller turkos nyanser blev helt fel (alltifrån grönaktig till rödbrun), medan andra färger blev helt rätt (se exemplen intill). Jag fick samma problem med en del andra fiskar, till exempel Nothobranchius cyaneus, Aphyosemion spec. "Oyo, RPC 91/8" med flera, men jag uppmärksammade det först på Fp. amieti eftersom det var så väldigt tydligt där. Tack vare en del olika tips så kom jag på en lösning på problemet. Genom att belysa fisken med en ficklampa från olika vinklar så kunde jag få fram allt från den felaktiga färgen till den rätta, allt beroende på i vilken vinkel ljuset föll på ryggen. Genom att flytta runt blixtarna lite (en blixt uppifrån och en framifrån) så blev jag av med detta fel.
Det har tagit mig ett bra tag att hitta ett sätt att få blixtarna att bli sittande där de skall, samtidigt som det skall vara enkelt att flytta dem. Att jag dessutom har 2 fotoakvarium gör ju inte saken lättare. Efter diverse tester har jag kommit fram till att Manfrottos ”magiska arm” fungerar bra för mig när det gäller att placera blixtarna. För att flytta blixtarna mellan de båda akvarierna har jag satt dessa ”magiska armar” på en skena (som egentligen var avsedd för en skjutdörr), och på så sätt kan jag flytta blixtarna obehindrat mellan akvarierna. Detta syns på bilden av mina fotoakvarium ovan.

”Film” eller Digitalt.

En fråga som man ganska snabbt stöter på när man diskuterar att fotografera fiskar, är om vilken sorts film man skall använda, eller om man skall använda en digital kamera.
Eftersom ett av mina syften med att fotografera fiskar alltid har varit att kunna visa bilderna för de som är intresserade, så försvann möjligheten att använda negativ film (för att skapa pappersbilder att sätta i album) direkt. Kvar finns diafilm eller digital kamera.

Jag har länge använt en spegelreflex kamera, men tyckte att det var besvärligt att behöva vänta på resultatet tills man fick filmen framkallad. Jag minns särskilt ett tillfälle när jag hade ägnat i stort sett hela helgen åt att fotografera fiskar (säkert 15-20 olika arter/stammar), och kände mig ganska nöjd när jag lämnade in de 7 filmerna för framkallning. Lika nöjd var jag dock inte när jag såg resultatet, eftersom det visade sig att jag oavsiktligt hade råkat ändra inställningarna på blixten, så att nästan alla bilder blev för mörka. Av de 7 rullar som jag lämnade in, fick jag 2 användbara (nåja, nästan i alla fall) bilder!

Detta gjorde att jag fortsatte att testa diverse digitalkameror, med skiftande resultat. Den första digitalkamera jag köpte var en Nikon Coolpix 900, och den fungerade utmärkt till att ta vanliga foton. Jag tyckte dock inte att den var bra till att ta fiskbilder med. Jag testade också att använda en Nikon Coolpix 950, men inte heller denna fungerade på det sätt som jag önskade. Att man endast kunde använda den inbyggda blixten tyckte jag var en stor begränsning.
När Canon släppte sin G2 kamera så köpte jag en sådan, och nu gick det lite bättre. Nu fanns det möjlighet att använda extern blixt. Autofokus var dock ganska långsam, så det blev till att köra med manuell fokus, men inte heller detta var optimalt. När jag fotograferade de större Malawicikliderna så fungerade det någorlunda, men när jag plåtade killies så blev det fortfarande den gamla systemkameran. Nu hade jag dock möjlighet att använda samma blixtar, eftersom det var en Canon systemkamera jag hade.
Naturligtvis sneglade jag också på de digitala systemkameror som fanns då, kanske framför allt på Canon EOS D30. Jag tyckte dock att det var på tok för mycket pengar och för låg upplösning. När sedan Canon EOS D60 kom, så var jag bara tvungen att testa om den fungerade lika bra som min vanliga EOS. Eftersom min vanliga makrooptik passade, så var det bara att sätta igång att testa, och nu kändes det bra. Jag hade samma ”känsla” som när jag använde min vanliga systemkamera, men hade fördelarna med att kunna se resultatet direkt. Det var bara att betala alla de tusenlappar som kameran kostade, för nu fanns det ingen återvändo.
Idag använder jag enbart min digitala systemkamera när jag fotograferar fiskar (och det mesta annat också).

Mer om teknik.
Kamera:
Som jag redan sagt, så använder jag idag nästan uteslutande min digitala systemkamera Canon EOS D60.

Objektiv:
Mitt favoritobjektiv för fiskfotografering är ett 100 mm makroobjektiv, med ljusstyrka 2,8. Dock får jag så litet skärpedjup på bländare 2,8 att det oftast inte är användbart, utan jag brukar köra på bländare 8 eller 11.
Att just 100 mm makrot blivit favoriten beror inte minst på att man inte behöver vara riktigt så nära fisken som man skulle behöva vara med ett 50 mm objektiv, och på så sätt skrämmer jag inte fisken lika lätt. Är det små fiskar som skall fotograferas så måste man ändå gå ganska nära, medan man med stora fiskar får backa lite mer.
Att min kamera har en ”brännviddsförlängning” på 1,6 hjälper ju till när man skall fotografera små fiskar. Mitt 100 mm objektiv motsvarar egentligen ett 160 mm objektiv när det sitter på min D60.
Jag försöker oftast få fisken att fylla upp så stor del av bilden som möjligt, utan att för den skull missa några fenstrålar eller annat.

Ljussättning:
För att kunna använda bländare 8 eller 11 så behövs det mycket ljus!
Vill man dessutom undvika slagskuggor och annat otyg, så behövs det dessutom flera ljuskällor. Det räcker inte med en enda kraftig blixt, för då blir fisken ojämnt belyst. Detta lärde jag mig den hårda vägen …….
Numera använder jag 3 stycken Canon 550EX blixtar, och de styrs trådlöst via en sändare som sitter på kameran.
Alla 3 blixtarna sitter på samma skena, för att det skall vara enkelt att flytta dem mellan mina båda fotoakvarium.

Stativ:
Jag har provat att använda olika typer av stativ, och det som fungerade bäst var en enbent variant. Det slutade dock med att detta åkte in i garderoben igen, och nu kör jag helt utan stativ.
Dock har jag en ganska bra kontorsstol med hjul på, så att jag lättare kan flytta mig framför akvarierna.

Autofokus:
Gärna och oftast! Dock är det inte alltid som kameran hinner med, och då får man ibland gå över till manuell fokus. För att autofokusen skall klara det hela någorlunda bra, krävs det att man har ganska mycket ljus. Samt att man har en ganska bra kamera. Har man inte dessa båda förutsättningar så är det bättre att satsa på manuell fokus från början.

Filformat:
Alla mina fiskbilder tas med filformatet RAW. Detta är ett råformat, som egentligen bara sparar det kameran ”ser” till en fil på minneskortet. Med detta filformat så kan jag i efterhand (i datorn) ändra en hel del inställningar, till exempel färgtemperatur, exponeringskompensation, kontrast, uppskärpning och en hel del annat. I datorn konverterar jag sedan bilderna till JPG för att lätt kunna visa dem, och i en del fall till TIF för att de skall kunna tryckas i till exempel KilliBladet.
För att få så skarpa och brusfria bilder som möjligt kör jag på lägsta möjliga ljuskänslighet, i mitt fall motsvarande 100 ASA.

”Tips & Tricks”

Alla som hållit på med att fotografera fiskar (eller vilken annan sysselsättning som helst) lär sig en del knep under resans gång. Här kommer några av ”mina” knep. Några har jag nog kommit på själv, medan andra har jag stulit från någon som kom på det före mig :-)
Varför återuppfinna hjulet, det fungerar ju bra som det är, eller ………

När jag började fotografera fiskar på allvar så fick jag ganska många bilder där man såg mina händer eller fingrar som reflexer i glaset. Detta löstes genom att jag satte en SVART, matt pappskiva längst fram på objektivet. Naturligtvis blev det inte helt rätt vid första försöket, men numera använder jag svart dekorkartong, som jag köpt i A4 storlek. Efter att ha skurit ut ett hål i mitten för objektivet har jag klippt till storleken så att kartongen skymmer det den skall, men inte mer.

På tal om reflexer i glaset, så har jag fått många bilder ”förstörda” av att det är reflexer i glaset, både från blixtar, andra akvarier och från fönster. Efter ett par försök så har jag numera mörka rullgardiner som jag kan dra ner för fönster och akvarier. Reflexer från blixtarna får man lösa genom att placera dem så att man undviker reflexer så mycket som möjligt. Än har jag inte lyckats lösa detta helt, men idag är det ett ganska litet problem.

Ibland har man inte tänkt till riktigt innan man satt sig för att fotografera, och när man sedan tittar på resultatet så ser man några konstiga ränder eller ”fläckar” som reflekterar i glaset. Dessa har mer än en gång kommit från mina kläder!
Numera är det en svart T-shirt och mörka byxor eller jeans som gäller vid fotografering. Det är varken svårt eller obehagligt att klä sig på detta sätt, och man undviker en del reflexer.

Jag har säkert sagt det förr, men jag säger det igen. PUTSA GLASET, både på utsidan och på insidan. Jag har slängt MASSOR med bilder, där enda felet har varit att det är fläckar av ena eller andra slaget på glasen. Det är oerhört ”oproffsigt” och fullständigt onödigt att inte åtgärda detta i förväg. Är man hos någon annan och fotograferar så har man kanske inte möjlighet att åtgärda insidan, men det finns ingen ursäkt för att inte putsa av utsidan av glaset!!!!
Jag har sagt det förr, så jag säger det igen. PUTSA GLASET!!!!

Hur många bilder skall man ta av en fisk?
Jag har alltid hyllat principen att ta många bilder, och sedan kasta de som inte är bra!
Medan jag fortfarande använde diafilm, så kunde man inte ta ”obegränsat” med bilder på en fisk, utan då blev det oftast ”bara” mellan 10 och 36 bilder av samma fisk. Med den digitala tekniken så kostar det inget extra att ta fler bilder, och jag har vid flera tillfällen tagit långt över 100 bilder på samma fisk. Vid några tillfällen har det tagit flera dagar att ta dessa bilder, medan det vid andratillfällen gått på några timmar.
Det är dock viktigt att man verkligen kasserar de bilder som inte är bra, för vem är någonsin intresserad av att se på dessa!
Jag brukar spara 2 till 6 av de bästa bilderna på varje fisk. Lyckas man sedan få bättre bilder vid ett senare tillfälle, så kan man kanske kassera en del av de man tagit först.
Ibland har man inte lyckats få en enda bra bild trots många timmars väntan, och då får man nöja sig med det man fått, och hoppas på att det går bättre vid ett senare tillfälle.

Val av fisk. Det finns naturligtvis många olika anledningar till att man väljer att fotografera en fiskart eller en individ. Ibland vill man ta ett ”porträtt” av en viss individ, och andra gånger så vill man ta ett ”artfoto” för att visa hur fisken ser ut. Vid ”porträtt” så är det endast fotografens fantasi som sätter gränser för vad man kan göra (eventuellt så kan även fisken i fråga ha ett ord med i leken), och här kan man verkligen leva ut sina kreativa sidor. Jag har sett en del bilder där det har tagit en stund att lista ut vad det egentligen är jag tittar på, och ibland är detta väldigt inspirerande och kul. Om man nu håller på med äggläggande tandkarpar, så vill man kanske visa att fiskarna verkligen har tänder, och att detta inte endast är förbehållet pirayorna :-)
När jag vill ta ett ”artfoto” av en art eller en stam, så försöker jag alltid få fiskarna att se så bra ut som möjligt (vem vill se till exempel en Rivulus som står och hänger på bottnen, med alla fenorna hoptryckta). Får JAG välja (och det får jag ju), så väljer jag en fisk som verkligen visar sig, framför en förskrämd stackare som står i ett hörn eller på bottnen och trycker. Har man flera fiskar att välja mellan när man skall fotografera en art/stam, så välj den som har bäst fenor, och är i bäst kondition. Är inte fiskarna i bra kondition nu, så får man kanske vänta tills de (eller deras avkomma) är i prima kondition. Har man inte möjlighet att vänta, av en eller annan anledning, så är det ju bättre med en bild på en fisk som inte är helt på topp än ingen bild alls. Visst, jag erkänner, det ÄR jättebra med en fru som odlar massor med fisk, och som kan sätta undan ett akvarium enbart för ett par fiskar. På så sätt slipper hannen att få bitna fenor, paret kan utvecklas i lugn och ro. När de sedan är fullvuxna, så har de förhoppningsvis också fått stora, väl utvecklade fenor, och har man riktig tur så vill de även visa dessa :-)

Tid.

Hur lång tid tar det då att få en bra bild av en fisk? Jag menar, en bild som man verkligen är nöjd med.
Tyvärr finns det inget svar på denna fråga, men generellt kan man säga att det tar MYCKET längre tid än man hade tänkt sig :-)
Någon (enstaka) gång har man fått en ”pangbild” nästan direkt när man har släppt ner fisken i akvariet, men det är inte ofta. Jag skulle gissa att det har hänt mig 3 – 4 gånger, och jag har ju gjort ett antal försök …….
Andra gånger så har det kanske tagit en halv eller en hel timme, men oftast tar det längre tid (i alla fall för mig). Det har också hänt att jag har försökt i flera dagar utan att lyckas. Då är det bara att släppa tillbaka fisken i sitt akvarium, för att göra ett nytt försök vid ett senare tillfälle.
Vissa fiskar/arter är lättare än andra, men jag tror att detta även beror på individen, kanske mer än på arten. Dock finns det vissa arter jag drar mig för att fotografera ….

Som avslutning så vill jag bara säga att det är KUL att fotografera fiskar, även om det kan ta ganska mycket tid. Man får (förhoppningsvis) se fiskarna när de är som vackrast, och man får ju bildbevis på hur fina fiskarna är :-)

Lycka till med dina egna bilder!

Chromaphyosemion ecucuense "Rio Muni, GEMLBJ 03-42"

Denna artikel har tidigare varit publicerad i Skandinaviska KilliSällskapets tidning KilliBladet 2004 nr 1.